Skillnaden mellan häktning och anhållning

Överblick — två steg i samma process

Anhållan och häktning är två olika beslut som tas av olika instanser. De följer dock ofta direkt på varandra: gripande → anhållan → häktning.

Vad är anhållan?

Anhållan regleras i 24 kap. 6 § rättegångsbalken. Beslutet fattas av åklagare och innebär att den misstänkte kvarhålls frihetsberövad medan utredningen fortsätter och häktningsframställan förbereds.

Nyckelfakta om anhållan:

• Beslut fattas skriftligen av åklagare.
• Anhållan får vara högst tre dygn (24 kap. 12 § RB).
• Senast på tredje dygnet efter gripandet måste åklagaren göra häktningsframställan eller släppa den anhållne.
• Den anhållne placeras normalt i polisarrest.
• Förhör genomförs under anhållningstiden.

Anhållan kan hävas när som helst av åklagaren om misstanken inte längre är tillräcklig eller skäl för frihetsberövande saknas.

Vad är häktning?

Häktning regleras i 24 kap. 1 § rättegångsbalken. Det är den mest ingripande tvångsåtgärden under förundersökning och kräver domstolsbeslut.

Häktningsprocessen:

• Åklagaren lämnar in häktningsframställan till tingsrätten.
• Häktningsförhandling hålls inom fyra dygn från gripandet.
• Den misstänkte, dennes försvarare och åklagaren deltar.
• Domaren prövar bevisen och häktningsgrunderna.
• Beslut meddelas samma dag.

Vid häktning placeras personen i häkte — en slags kriminalvårdsanstalt för personer som inte är dömda. Häktet drivs av Kriminalvården.

Häktningen prövas på nytt var fjortonde dag vid så kallad omhäktningsförhandling. Domstolen kan då släppa den häktade, förlänga häktningen eller fatta nya beslut om restriktioner.

Häktningsgrunderna i detalj

För häktning krävs skälig misstanke om brott med minst ett års fängelse i straffskalan. Dessutom måste en av tre häktningsgrunder vara uppfyllda (24 kap. 1 § RB):

Obligatorisk häktning vid särskilt allvarliga brott (minst två års fängelse i straffskalan) — då presumeras häktning enligt 24 kap. 1 § 2 st. RB, om det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas.

Restriktioner och isolering

Åklagaren kan ansöka om att den häktade ska ha restriktioner (24 kap. 5 a § RB). Beslutet fattas av tingsrätten. Restriktioner kan omfatta:

• Besöksförbud — ingen eller kraftigt begränsad kontakt med anhöriga.
• Brevcensur — all korrespondens granskas.
• Telefonrestriktioner — ingen eller begränsad telefonkontakt.
• Medierestriktioner — förbud att läsa tidningar, se TV eller lyssna på radio.
• Förbud att samsas med andra häktade — isolering från andra intagna.

Kontakt med försvararen får aldrig begränsas enligt 24 kap. 5 a § RB. Medicinsk personal och präst har också obegränsad rätt till kontakt.

Internationell kritik mot svensk häktningspraxis

Sverige har vid flera tillfällen fått kritik från Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och FN för:

• Omfattande användning av restriktioner — Sverige använder restriktioner i betydligt högre utsträckning än jämförbara länder.
• Långa häktningstider — personer kan sitta häktade månadsvis eller längre.
• Isolering — vissa häktade tillbringar 22-23 timmar om dygnet i sina celler.
• Brist på lagstadgade tidsgränser för häktning.

År 2020 infördes en tidsgräns: häktningstider över sex månader för vuxna och tre månader för unga under 18 år kräver särskilda skäl (24 kap. 4 a § RB). Trots detta förekommer betydligt längre häktningstider i komplexa utredningar.

Kritiken har lett till pågående lagstiftningsarbete, bland annat om alternativ till häktning som elektronisk övervakning.

Vanliga frågor

Relaterade guider

Relaterade brott