Köp av sexuell tjänst

Köp av sexuell tjänst regleras i 6 kap. 11 § brottsbalken. Brottet innebär att någon skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning.

Begreppet ersättning tolkas brett och kan innefatta:

• Pengar – kontant betalning eller överföring
• Alkohol eller droger – som motprestation
• Presenter eller förmåner – exempelvis boende, kläder eller resor
• Andra tjänster – om de utgör ersättning för den sexuella förbindelsen

Det krävs inte att samlag har ägt rum. Även andra sexuella handlingar mot ersättning omfattas av bestämmelsen.

Sverige var 1999 det första landet i världen att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Lagen, ofta kallad sexköpslagen, bygger på principen att det är köparen som ska straffas – inte den som säljer.

Den svenska modellen (även kallad den nordiska modellen) har sedan dess antagits av flera andra länder, bland annat Norge, Island, Frankrike och Irland.

Sexköpslagen är teknikneutral och omfattar även sexuella tjänster som förmedlas eller utförs via internet. Det innebär att:

• Köp av sexuella tjänster via webcam eller videosamtal kan vara straffbart
• Kontakt via annonssajter, appar och sociala medier i syfte att köpa sex kan utgöra försök
• Betalning via Swish, banköverföring eller kryptovaluta kan utgöra bevisning

Rättspraxis på området utvecklas i takt med den tekniska utvecklingen. Domstolar har i flera fall dömt för köp av sexuell tjänst där kontakten skett uteslutande via internet.